Att tysta sin stereo

Inledning

Jag har ett tag sysslat med att försöka applicera alternativa metoder för att hantera störningar av brumkaraktär i ljudanläggningar som jag snubblar över. Ett rättesnöre i mina arbeten har bland annat utgjorts av Tony Waldrons artiklar i "Compliance Club":
A Practical Interference Free Audio System (Part 1)
A Practical Interference Free Audio System (Part 2)

För att se bilderna i normal storlek, klicka på dem.

Historia

Allt började med att jag fick en Studer 269 ljudmixer, och flyttade till en lägenhet med endast jordade uttag. När jag skulle ge mig på att stoppa in ljudsignal från TV'n, ojordad, kopplad till centralantenn, så började det brumma. Illa.

Shunt! tänkte jag och applicerade följande fix:

och dessutom, i andra ändan:

Det blev mycket! bättre. Vad Chello säger om det, vet jag inte, och jag bryr mig inte så mycket, common sense säger att det är OK, typ...

Nå, det var bara en början, och det blev inte perfekt. Andra ljudkällor fortsatte att ha problem. Dags att ta ett helhetsgrepp. Över en rad dagar så har jag byggt ihop ett system som är ganska nära ett ekvipotentiellt referensplan utbrett över min installation.

Det stora lyftet kom med min nya jordplint:

Tillsammans med en reformerad anslutning av jordplanet till Studermixern:

(jag drar 10 kvadratmm till plint och binder chassi och 0V med lika mycket) och en nygjord jordning av min Quad-preamp:
(6 kvadratmm till centralplint) så har jag nu ett system som inte har någon märkbar brumkomponent i sitt brusgolv. Jag är lycklig.

Man kan tycka att det är väldigt mycket koppar för signaljord. Ja, men det är frågan om att erbjuda en returväg för störströmmarna som är signifikant bättre (lägre impedans vid given frekvens) än de vägar som kan kontaminera nyttosignalerna. Jag märkte en radikal skillnad när jag gick från 2,5 till 10 kvadratmm för den korta shunten mellan skyddsjord och antennjord.